Vi är radiokändisar!

Häromdagen, närmare bestämt i tisdags, gjorde jag och Nellie något en inte gör sådär jätteofta. Vi blev intervjuade i boliviansk radio!! På spanska också såklart, mycket rolig erfarenhet!

Det hela började med att vi kvällen innan besökte kvinnorättsorganisationen Centro Juana Azurduy för ett studiebesök. Organisationen är döpt efter den bolivianska frihetskämpen Juana Azurduy som kämpade mot spanjorerna under självständighetskriget.
De arbetar med olika program för kvinnor, bl.a. juridisk hjälp, psykologisk hjälp för kvinnor som blir utsatta för våld i hemmet samt att de har en egen radiokanal där de tar upp ämnen som inte tas upp i andra kanaler, såsom kvinnor och HBTQ-frågor. De erbjuder även utbildningar för kvinnor inom områden som är mansdominerade tex. kan en utbilda sig till taxichaufför för att kunna bli ekonomiskt självständiga!

Efter detta mycket intressanta besök blev vi erbjudna att bli intervjuade i radio morgonen efter! Nellie och jag tyckte det lät som en kul grej och dök upp morgonen efter för intervjun. Vi blev insläppta i studion direkt eftersom vi var lite sena (hora boliviana som vi brukar säga) och blev intervjuade om vår skola, kursen och om vad vi tycker om Bolivia! Det var en kul erfarenhet som jag och Nellie levde på resten av veckan, vi hoppas på mer radio under tiden här!

// Klara

16830298_10207829208464699_693524997_n
Nellie under sändning!
16839594_10207829208424698_1448846839_n
Målning av Juana Azurduy

 

Potosí

Nu när jag sitter och skriver är det söndageftermiddag, och jag kommer att skriva om gårdagen, lördag. För fast att det i lördags var vår första lediga dag efter en vecka på Academia Latinoamericana de Español, befann vi oss hela klassen på skolan redan klockan 7 på morgonen. Hm, något måste ligga bakom, tänker ni säkert. Mycket riktigt, för klockan 7 i lördagsmorse tog vi bussen till Potosi!

Efter 3 timmars bussresa på slingrig väg med fin utsikt, lite benutrymme (det är nog bara att vänja sig) och höjdförberedelser genom att äta sorochipills, var vi framme i Potosi. Potosi är med sina drygt 4000 möh en av världens högst belägna städer, och en stad med mycket historia. Under kolonisationen tvingades väldigt många människor från ursprungsbefolkningen i Latinamerika och Afrika arbeta i den stora silvergruvan Cerro Rico, under det som kallades för mitasystemet, för att utvinna silver som sedan transporterades till Europa. Cerro Rico och Potosí var stor bakgrund till Europas rikedomar från Latinamerika. Än idag exporteras mycket av de mineraler som utvinns i gruvan till Europa, men det finns inte så mycket silver kvar längre utan de mineraler som utvinns mycket idag är även till exempel tenn och bly. Vi lärde oss inte bara mycket om Cerro Rico, vår guide berättade också vart världens största och mest utvecklade gruva ligger, nämligen i Kiruna! Där ser man.

Framme i Potosi tog på oss skyddskläder och hjälm, köpte påsar som innehöll till exempel kokablad, öl och kex (alla saker som en gruvarbetare vill ha med sig i gruvan som gör det lättare att jobba) att ge till människor vi mötte som jobbade och bodde vid gruvan. Vi gick sedan med våra skyddskläder längs med gatan mot gruvan.

Det var inte vilken dag som helst som vi var i Potosi, för eftersom det nu börjar närma sig karnevaltider i Bolivia, var det i lördags karneval i Potosi. Detta är en speciell dag för alla men speciellt för gruvarbetarna, eftersom det är en av väldigt få dagar som de är lediga och själva var med och firade och dansade i karnevaltåget. Det var väldigt speciellt och surrealistiskt att gå längs med karnevaltåget med los mineros (gruvarbetarna) som dansade i festkläder, när vi iklädda skyddskläder var påväg mot gruvan. Det kändes inte som att det var på riktigt. Det var länge sen jag kände mig lika turistig som då. Eftersom vi i vanliga fall sticker ut och ser annorlunda ut här i Bolivia, tänk er då vad folk tyckte om oss när vi i våra skyddskläder gick genom karnevalfirandet. Det var flera som skrattade åt oss. Just då kändes det ganska skönt att vi bodde på andra sidan jordklotet så det inte gjorde lika mycket att bli utskrattad, haha.

Det var häftigt att vara inne i den enorma gruvan Cerro Rico. Men det var också en tragisk känsla, med tanke på alla som varje dag arbetar inne i gruvan, och på alla som genom alla år fått offra sitt liv inne i denna gruva. Det var speciellt att vara på denna plats efter att ha sett filmen ”el minero del Diablo” som vi såg hemma på Billströmska – ett starkt tips till er alla!

Att arbeta i gruvan är farligt, både för hälsan och för att det förekommer olyckor. Medelåldern för en gruvarbetare är ungefär 40-45 år, eftersom allt damm som finns i gruvan är skadligt och leder till lungsjukdomar. Och genom historien har väldigt många personer dött i gruvorna, vår guide berättade att vi skulle kunna prata med vilken gruvarbetare som helst, och alla skulle känna någon som omkommit till följd av en gruvolycka. Han jämförde säkerheten i Cerro Rico med Kirunagruvan, en enorm skillnad.  Det arbetar även många barn i gruvorna i Potosi, många börjat redan när de är 12/13 år.

Det finns oftast inget annat alternativ för många människor i Potosi, än att arbeta i gruvan. Vår guide berättade att när han var ung hade någon sagt till honom att han hade 2 alternativ; det ena var att vara gruvarbetare, och det andra var att vara gruvarbetare. Många som har råd att flytta, flyttar till andra länder. Därför står många hus tomma i Potosí.

Efter den spännade upplevelsen i gruvan åt vi mat (pommes frites-soppa!), vilket också var en spännande upplevelse. Sedan gick vi till ett museum, om historian av tillverkningen av pengar i Potosi. Det var kanske inte den mest spännande upplevelsen vi varit med om.

Efter denna spännande dag åkte vi trötta hem till Sucre igen längs de slingriga vägarna nedför berget.

Nos vemos! Hälsningar från Emma

 

20170211_115952

received_1252799584805868
Gruvarbetare som dansar i karnevaltåget

20170211_125622

received_10207778394834390
Vi träffade 2 kvinnor som skulle dansa i karnevalen, som vill ta kort med oss, klart vi ville det!

received_1252799464805880

received_10207778394634385
Varför inte ha friterat även i soppan? Pommes frites-soppa!