En onsdag i Sucre

Hej fran en Hanna invirad i dubbla tacken, raggsockar och ylletroja! Idag ar det onsdag och det var det for tva veckor sedan ocksa. Skillnaden ar att jag nu befinner mig i La Paz och da befann mig i Sucre. Eftersom jag planerade ett sa strukturerat inlagg fran just den onsdagen sa kommer det nu istallet, 14 dagar i efterskott! Sant far en gora nar en bloggar! Har kommer alltsa 15 februari timme for timme:

07.00 Klockan har ringt och jag forsoker ta mig upp ur min dubbelsang. Det gar segt som alltid, men jag lyckas ta mig upp, kla pa mig och ta dagens forsta kort. Det ar utsikten fran toaletten pa innergarden, valdigt fin morgonvy!img_4754
08.00 Vi gar stressade till skolan, lite sena som alltid. Skolvagen bestar av avgasfylld luft, massa skoluniformkladda barn och mycket trafik. Men det ar skont med en morgonpromenad, bra omvaxling mot att bo pa internat dar allt alltid ar inom 50 meters rackhall.Skolan borjar 8.15 och vi kommer fram precis pa sekunden och gar in till vart klassrum.

img_4755
09.00 Var larare heter Lili och vi ar fem stycken i var grupp. Vi gar igenom oregelbundna verb i preteritum. Vi ska boja verb och komma pa meningar dar verbet kan anvandas. Jag tycker det ar kul!
img_475810.00 Vi har rast och ater mellis, oftast frukt, samtidigt som vi oftast anvander wifiet som finns pa skolan. img_476011.00 Vi fortsatter med preteritum och laser en text. img_475712.00 Dagens hojdpunkt- filmdags! Vi ser pa tecknad barnfilm pa tjocktv varje dag som avslutning. Ihopklamda i en soffa far vi far aterberatta vad som hander. Denna veckan ser vi pa Rio, en film om en bla fagel, KUL!img_476113.00 Detta klockslag saknar faktiskt bild, (hunden Flafy far vara kl 13 substitut) men har en valdigt bra forklaring. Nellia, Johanna och jag skulle laga mat at var familj denna dag och hade fullt upp med att hacka gronsaker, duka och steka saker pa spisen. Var familj har en gasspis, vilket manga har, och forsta dagen visade var vardmamma hur den fungerade. Jag var fran borjan inte ett superfan av just gas eftersom det kanns sa oberakneligt och laskigt och efter denna dag vill jag inte garna ga nara en laga pa en gasspis. Det kom lite vatten i lagan som vi stekte vitlok i och helt plotsligt kom varldens laga upp fran spisen och det brann i stekpannan. Det gick bra, men vardmamman och sonen kom springades for att se vad det var som hande och dar stod vi tre i koket med skakiga ben och 180 i puls. Efter att vi hade lugnat ned oss at vi och det blev supergott!img_477014.00 Vi gor nyponsoppa och ger lite presenter fran Sverige, lakrits och graddkolor bland annat! img_476415.00 Pluggdags! Pa min trappa i flipflop och fin sol.img_476516.00 Kanelbullebak och chokladbollsrullande pa skolan infor var avskedsfest dagen efter. img_477217.00 Hela klassen vantar pa att kanelbullarna ska jasa under tidningspapper for att sedan pynta med partystrossel och stalla in bullarna i ugnenimg_477518.00 Nagra av bullarna ar fardiga och dom blev toppenbra! Vi forsoker packa ned alla i lador sa de klarar sig till dagen efter. img_477719.00 Middagsdags! Vi gar alla till ett stalle for att ata som ligger nara skolan. Dock tar det langt langt tid innan maten kommer och vi forsoker fordriva tiden med en lek. Alla har sina hander pa bordet, hoger hand over den personen till hogers vanstra hand. Det gar ut pa att klappa en klapp pa bordet och fa klappen att ga runt. Klappar en tva ganger byter det varv. Later enkelt men ar svart, men kul!img_478020.00 Min mat har inte kommit, men nagra andra ater nog. Jag minns inte nar jag och Mira antligen fick var falafel, men nar den val kom var vi hungriga alla fall!img_478221.00 Vi gar fran restaurangen en stund efter kl 21 och strosar mot skolan. Efter lite hang drar vi hemat igen. En vanlig onsdag har tagit slut och jag gar och lagger mig med ett huvud snurrande av spanskaord och manga intryck. Precis som varje dag.img_4784

Ett bristfälligt skolsystem


Idag har jag varit inne på muséet Casa de la Libertad (Frihetens Hus) som ligger precis vid det stora torget här i Sucre. Vår allra första dag försökte vi också gå in men då var det bara minuter kvar till stängning och vi gick snabbt vidare. Sedan dess hade jag glömt bort att det fanns – tills idag! 

Jag gillar verkligen att gå på museum. Guidade turer är jag inte lika förtjust i, men att gå i egen takt och läsa på skyltarna, anteckna namn och händelser en vill läsa mer om och bara allmänt suga i sig lite historia kallar jag angenämt.

I Casa de la Libertad kan en se Bolivias tidiga historia ta form. Eller rättare sagt, det moderna Bolivia, då det är fokus på grundandet av republiken och inget pre-kolonialt. Där hänger porträtt av samtliga presidenter, gamla rustningar och medaljer hänger inglasade och ett och annat svärd skiner stolt på sin sammetsbädd. Dessutom finns det en gigantisk staty av Simón Bolívars huvud, ikonen som kämpade för frihet i Latinamerika och vars namn ligger till grund för Bolivias namn. 

På Casa de la Libertad dokumenteras allt från viktiga slag i kampen för Bolivias självständighet till särskilda frihetskämpar, bland annat min favorit; Juana Azurduy de Padilla. Här hänger hennes porträtt, här ligger hennes svärd, här står hennes personliga kista där hon förvarade sina saker.

Juana Azurduy var en sån där powerkvinna. Född till en spansk far och en ursprungskvinna till mor talade hon både spanska, aymara och quechua. Passionerad kring frihetsfrågan slogs hon och hennes man tillsammans i kriget under många år. Hon var överstelöjtnant i frihetsarmén och ledde den trupp som erövrade Cerro Rico i Potosí, vilket stängde av spanjorernas huvudsakliga tillgång till silver. Det är även dokumenterat att hon både slogs gravid och födde barn i fältet. Det skojar en inte bort!

Hon ska efter Bolivias frihetsförklaring 1825 förgäves försökt få tillbaka markerna och huset hon en gång ägt men blivit nekad av regeringen, och dog således fattig och ensam vid 81 års ålder. Under kriget hade hon förlorat både man och barn. Först långt efter hennes död kom hon att hyllas som en hjältinna i både Bolivia och Argentina.

Personligen kan jag tycka att det är sånt här vi borde spendera mer tid till att läsa om i grundskolan. Är det något jag har lärt mig under min tid här på DUR så är det att det svenska skolsystemet behöver en mycket bredare historieundervisning. Vem vill läsa om franska revolutionen hela 3 gånger (mellanstadiet, högstadiet OCH gymnasiet, blä) när en kan dyka ner i det hav som är latinamerikansk historia? Tusentals år av historia, både pre-och postkolonial finns i denna gigantiska världsdel och det vi lägger tyngd på att minnas är att en gubbe seglade fel och bestämde att marken han nu stod på var hans. Absurt, tycker jag. Mer latinamerikansk historia åt folket!

/Tuva

Vi är radiokändisar!

Häromdagen, närmare bestämt i tisdags, gjorde jag och Nellie något en inte gör sådär jätteofta. Vi blev intervjuade i boliviansk radio!! På spanska också såklart, mycket rolig erfarenhet!

Det hela började med att vi kvällen innan besökte kvinnorättsorganisationen Centro Juana Azurduy för ett studiebesök. Organisationen är döpt efter den bolivianska frihetskämpen Juana Azurduy som kämpade mot spanjorerna under självständighetskriget.
De arbetar med olika program för kvinnor, bl.a. juridisk hjälp, psykologisk hjälp för kvinnor som blir utsatta för våld i hemmet samt att de har en egen radiokanal där de tar upp ämnen som inte tas upp i andra kanaler, såsom kvinnor och HBTQ-frågor. De erbjuder även utbildningar för kvinnor inom områden som är mansdominerade tex. kan en utbilda sig till taxichaufför för att kunna bli ekonomiskt självständiga!

Efter detta mycket intressanta besök blev vi erbjudna att bli intervjuade i radio morgonen efter! Nellie och jag tyckte det lät som en kul grej och dök upp morgonen efter för intervjun. Vi blev insläppta i studion direkt eftersom vi var lite sena (hora boliviana som vi brukar säga) och blev intervjuade om vår skola, kursen och om vad vi tycker om Bolivia! Det var en kul erfarenhet som jag och Nellie levde på resten av veckan, vi hoppas på mer radio under tiden här!

// Klara

16830298_10207829208464699_693524997_n
Nellie under sändning!
16839594_10207829208424698_1448846839_n
Målning av Juana Azurduy

 

Gatukonst i Sucre

Vart jag än går på gatorna i Sucre ser jag graffiti. Ofta står det ”Te amo…” och något namn. Jag tycker det är så vackert. Det är som att när en går ut får en inte bara ta del av berättelser i form av berg, träd, himmel och hundar, men en får också ta del av berättelser i form av dessa ord. ”Te amo Maciel”. Vem är Maciel? Och vem bestämde sig för att skriva sin kärlek för hen på denna vägg? Det är alltid lika spännande att gå ut och titta på alla hus med text. Varje mening väcker en tanke inom mig, fragment av människors liv på husväggar blir till frågor som jag inte får svar på, och det är något fint med att undra.

Mycket av graffitin består av kärleksförklaringar, men det finns även väldigt mycket politisk graffiti. Till exempel har jag sett en del ”Viva Fidel”, men även såklart mycket relaterat till Evo Morales, Bolivias president. Muralmålningar, alla fantastiskt fina, utgör 0också en del av gatubilden, men mer om graffiti och gatukonst får ni kanske läsa senare eftersom en av våra praktikplatser i La Paz är den feministiska organisationen Mujeres Creando, som bland mycket annat sprider sina budskap genom just graffiti.

/Mira

received_1406874982680922
Jag älskar dig Maciel
received_1406874966014257
Ju mer tid som går desto mer kär blir jag i dig (ungefärlig översättning)
received_1406877746013979
Jag fruktar bara döden av rädsla att inte se dig (ungefärlig översättning)

JUICE

Hej hopp!
Jag tankte beratta om en viktig del av min vardag har i Bolivia, namligen JUICE! En juice om dagen ar bra for magen ar ett fint talesatt en kan folja har(aven om det inte fungerar for nastan nan av oss). Listan som foljer ar en brakdel av alla goda juicer jag har druckit. De som inte finns pa bild ar bland annat Jugo de Tumbo(en speciell frukt) som jag drack i La Paz och Jugo de Guayava(ocksa en kul frukt) som vi fick hemma hos var vardfamilj har i Sucre. For mig som alltid dricker vatten i Sverige och tycker det ar gott ar detta juiceliv valdigt annorlunda och exotiskt, men valdigt gott!

Juiceiga halsningar fran juicelandet, /Hanna

 

img_4700
Juice pa El Mirador- Betyg 3/5 Broderier : Jugo de mango, plátano y durazno con agua. God men inte wowgod. Det som var wow pa detta stallet var utsikten!!(bilder pa det kommer sakert)
img_4712
Juice pa El Condor- Betyg 5/5 Broderier : Jugo de limón y marraquilla con agua. Alltsa detta var natt av det godaste jag har druckit!! Vi kunde bestalla en hel kanna for ca 25 kr och det var sa gott! (Ida, Rebecca och Emma som bestallde efter samma juice efterat fick en som var supersur. Fortfarande oklart om var juice hade mycket socker i eller om det var deras som var extremt sur)

 

img_4718
Juice pa Café Metro- Betyg 2/5 Broderier : Jugo de durazno y agua sin azúcar. Denna juice smakade mest vatten och var inte sa god. Tror dock jag tyckte att den var ogodare for att jag precis innan smakat pa Johannas valdigt valdigt sota frappuchino som var god.
img_4709
En dryck som inte ar juice men som ar vard att ha med har ar den godaste varma(ste) chokokladen som existerar i Bolivia och som jag nagonsin har druckit. Beviset att det ar den godaste kommer fran en spanskalarare pa var spanskaskola och jag tror henne!

Sucre, solsken och surrealism


Hej från Sucre! Här sitter jag på min familjs patio och skriver i solen. På 2700 meters höjd är solen stark och vi är flera som har bränt oss trots solskyddsfaktor. Okej, jag kanske har glömt solskyddsfaktorn ett par gånger, men ändå. 

Det är så himla vackert här! I stan är alla husen desamma som stått här sen kolonialtiden; vita med röda tegelpannor och vackra patios (innergårdar), och det ligger något pittoreskt över denna storstad. Här finns flera kyrkor/katedraler med extravaganta kyrktorn och jag längtar till söndag då en kan gå på mässa och se hur det är inuti.

Sucre är en stad av kontraster – varannan bil som kör förbi är en gammal folkvagn eller bubbla, medan nästa är en skinande ren nyproduktion. Här går både människor iklädda ursprungsfolksdräkter medan andra har mer eurocentriska klädstilar. Vädret är lika ambivalent det. Här är det lika vanligt med gassande sol som åskstormar och spöregn. Vilket ställe. 

Jag trivs fantastiskt bra. Min värdfamilj är härlig och har både en hund, Souza, som tycker om att gosa och en sköldpadda (!). En äkta sköldpadda! Helt jäkla galet, tycker jag. Hon heter i alla fall Manuela och brukar ligga och sova på marken mellan mitt rum och badrummet. Hon är den första jag hälsar på på morgonen (¡Buenos días, Manuela!) och den sista jag säger godnatt till på kvällen (¡Buenas noches, Manuela!). 

Här i Sucre spenderar vi våra förmiddagar i skolan, följt av lunch hemma och lite vila, och går sedan ut och går på eftermiddagarna. Det är backigt och lite jobbigt att gå, men väldigt roligt. För att inte tala om vackert. 

Emellanåt slår en känsla av overklighet till. Jag kan sitta vid matbordet med min familj, vara på promenad i stan eller sitta i skolan och plötsligt få en surrealistisk känsla. Det är lite svårt att ibland förstå att en faktiskt är här, på andra sidan jorden, tillsammans med sina vänner men omringad av spansktalande människor som tycker att mat utan kött inte är mat och att lunch med mindre än två rätter är typ som att äta luft. Det är väldigt skönt att vi har varandra här! Allt är lite lättare när en har varandra att luta sig mot, ingen kan få för mycket kramar eller stöd när något känns jobbigt. Jag tycker det är förjävla fint. 

Och med det avslutar jag med det som en cool organisation hemma i Sverige alltid säger; gemenskap är underbart när vi tillsammans skapar systerskap.

Smöriga hälsningar från Tuva

¡Alegres en Sucre! 

Nu har vi lämnat La Paz för denna gång och anlände till Sucre i söndags morse efter en 12-timmar lång bussresa! Nyvakna och förvirrade blev vi efter en stund hämtade från busshållplatsen och körda till skolan där vi blev välkomnade med empanadas och Api (en typ utav majsdryck.) Kort efter detta blev vi hämtade av våra familjer som vi ska bo hos i två veckor under tiden vi pluggar spanska. 

Efter två dagar med spanskastudier sitter vi nu på det mysiga kafét Condor och dricker juice samt gör våra tareas (läxor.) Igår firade vi Rebeccas födelsedag så ikväll blir det en lugn kväll.

¡Hasta luego!


// DUR