La casa de los Ningunos

Hej från La casa de los Ningunos! Det är tredje praktikveckan och kanske dags att presentera vår organisation. Vi bor alltså på vår praktikplats som är ett kollektiv bestående av cirka 10 personer. Hur många som bor här är lite flytande då det ofta är personer som kommer och går, samt att det även kommer personer som hjälper till att jobba. De som bor här är mellan åldern 22-40 har vi fått uppfattningen om och att bo på det här sättet är tydligen inte vanligt.

Varje torsdag kan vem som helst komma hit och äta vegansk/vegetarisk lunch och till lunchen behövs det runt 6 personer i köket som lagar maten. Vi har varit med och lagat två gånger hittills och det är spännande att se vad för mat som ska lagas varje gång. La casa de los Ningunos fokuserar på medveten mat, vegetariskt och vegansk mat och odlar lite själva. Det finns en trädgård med odling som vi är med och tar hand om, men dom producerat inte jättemycket än.

Alla i kollektivet har ett område som de jobbar med, för alla jobbar inte med mat eller i trädgården. Det håller på att tänkas kring utbildning, hur det kan skapas en utbildning som inte syftar till att producera elever som ska tjäna det rådande systemet, utan mer kritisk till systemet. Det hålls föreläsningar och workshops här och ibland så lagas det mat till detta också.

La casa fungerar som ett samlingsställe, en mötesplats för kreativa projekt eller föreläsningar.

Dagarna för oss praktikanter kan se ganska olika ut beroende på vad som står på husets dagordning. Idag hjälper vi till i köket eftersom La Casas lokaler hyrs ut till en organisation som har en föreläsning om hållbar mat. Huset serverar mat till organisationen för att tjäna pengar, men maten är även ett sätt att öka kunskapen kring vegetarisk mat och få fler att inse att vegetarisk mat kan vara gott. Ikväll ska det även hållas en träff för de som bor här(det hålls en gång i veckan) för att prata om hur alla mår och dela med sig till varandra, lite som healing för att hålla ett bra klimat i kollektivet.

Mira och Hanna praktiserar även på Ecotambo som arbetar med ekologisk odling och har en marknad varje lördag där de som odlar får sälja grönsaker och produkter. De som odlar bor i El Alto, en två miljonersstad ovanför La Paz, och de är privatpersoner som har en odling på sin gård/trädgård, ofta i växthus.

Vi trivs bra och ser fram emot att vara här de veckor som är kvar! Hälsningar från La Casa!

image
Vilken glädje att ha dig med oss! (Skylt på ingångsdörren)
image
Ingångsdörren

 

image
Utsikt från innergården
image
Vår tvättlina

Gatukonst i Sucre

Vart jag än går på gatorna i Sucre ser jag graffiti. Ofta står det ”Te amo…” och något namn. Jag tycker det är så vackert. Det är som att när en går ut får en inte bara ta del av berättelser i form av berg, träd, himmel och hundar, men en får också ta del av berättelser i form av dessa ord. ”Te amo Maciel”. Vem är Maciel? Och vem bestämde sig för att skriva sin kärlek för hen på denna vägg? Det är alltid lika spännande att gå ut och titta på alla hus med text. Varje mening väcker en tanke inom mig, fragment av människors liv på husväggar blir till frågor som jag inte får svar på, och det är något fint med att undra.

Mycket av graffitin består av kärleksförklaringar, men det finns även väldigt mycket politisk graffiti. Till exempel har jag sett en del ”Viva Fidel”, men även såklart mycket relaterat till Evo Morales, Bolivias president. Muralmålningar, alla fantastiskt fina, utgör 0också en del av gatubilden, men mer om graffiti och gatukonst får ni kanske läsa senare eftersom en av våra praktikplatser i La Paz är den feministiska organisationen Mujeres Creando, som bland mycket annat sprider sina budskap genom just graffiti.

/Mira

received_1406874982680922
Jag älskar dig Maciel
received_1406874966014257
Ju mer tid som går desto mer kär blir jag i dig (ungefärlig översättning)
received_1406877746013979
Jag fruktar bara döden av rädsla att inte se dig (ungefärlig översättning)

Mira ville komma ut i världen

Jag träffar Mira i skolans bibliotek. Hon sitter invirad i en orange sjal med glittriga ornament broderade på som jag blir väldigt kär i och ger henne en komplimang för. Hon svarar att den är bra eftersom den är så varm och jag sneglar avundsjukt på den under hela mötet.

Mira är 19 år, från Östersund. Innan detta gick hon på Humanistiska programmet med kulturinriktning på gymnasiet.

Hur kom det sig att du valde just den här kursen?

– Jag kände att jag inte riktigt ville börja på universitet direkt efter gymnasiet, men att jag ville komma ut och göra någonting. Jag var ganska inne på att resa till Spanien och läsa spanska, eftersom det var något praktiskt och jag kunde lite spanska redan. Men sen så hittade jag den här kursen – som också innehöll spanska och lite resa, men också de här ämnena som kändes spännande.

Vilket ämne har du tyckt mest om då?

-Det har nog varit globala rättvisefrågor!

Jag frågar henne hur det känns inför Bolivia-resan. Hon svarar att det känns roligt, men att det nog kommer kännas roligare när vi väl kommer iväg eftersom det är så mycket som måste göras nu innan – packning, städning och sådana saker.

-Det är lite halvjobbigt nu innan, skrattar Mira. Men det känns bra ändå. Jag ska vara på praktikplatsen Casa de Los Ningunos, det är ett kollektiv som arbetar med miljö och klimat. De försöker leva en annan livsstil, bort från kapitalismen och odlar lite grönsaker och sånt där. De har restaurang nån gång i veckan också, där dom serverar vegetarisk mat.

Vad hoppas du få ut av resan?

-Jag hoppas att jag kanske får lite andra perspektiv på saker, och lär mig mycket; både om samhällsfrågor och spanska.

Okej, men om du var ett djur, vilket djur skulle du då vara?

-Oj, haha. Vilken kul fråga! Jag tror att jag- fast det låter ju jättetråkigt..? Men typ en hund? En sån hund i en familj, för dom verkar alltid bli omhändertagna. Fast nu kommer jag på att det finns ju dom som inte alls blir det och kanske inte mår så bra, men dom jag känner-.

Hon avbryter sig själv och skrattar.

-Varför övertänker jag den här frågan? Som om jag faktiskt ska bli ett djur på riktigt och nu måste bestämma mig, haha.

Skulle du vara en stor eller liten hund?

-En stor! En jättestor. En lycklig, stor hund.

Skrivet av Tuva Gollmer