Mira ville komma ut i världen

Jag träffar Mira i skolans bibliotek. Hon sitter invirad i en orange sjal med glittriga ornament broderade på som jag blir väldigt kär i och ger henne en komplimang för. Hon svarar att den är bra eftersom den är så varm och jag sneglar avundsjukt på den under hela mötet.

Mira är 19 år, från Östersund. Innan detta gick hon på Humanistiska programmet med kulturinriktning på gymnasiet.

Hur kom det sig att du valde just den här kursen?

– Jag kände att jag inte riktigt ville börja på universitet direkt efter gymnasiet, men att jag ville komma ut och göra någonting. Jag var ganska inne på att resa till Spanien och läsa spanska, eftersom det var något praktiskt och jag kunde lite spanska redan. Men sen så hittade jag den här kursen – som också innehöll spanska och lite resa, men också de här ämnena som kändes spännande.

Vilket ämne har du tyckt mest om då?

-Det har nog varit globala rättvisefrågor!

Jag frågar henne hur det känns inför Bolivia-resan. Hon svarar att det känns roligt, men att det nog kommer kännas roligare när vi väl kommer iväg eftersom det är så mycket som måste göras nu innan – packning, städning och sådana saker.

-Det är lite halvjobbigt nu innan, skrattar Mira. Men det känns bra ändå. Jag ska vara på praktikplatsen Casa de Los Ningunos, det är ett kollektiv som arbetar med miljö och klimat. De försöker leva en annan livsstil, bort från kapitalismen och odlar lite grönsaker och sånt där. De har restaurang nån gång i veckan också, där dom serverar vegetarisk mat.

Vad hoppas du få ut av resan?

-Jag hoppas att jag kanske får lite andra perspektiv på saker, och lär mig mycket; både om samhällsfrågor och spanska.

Okej, men om du var ett djur, vilket djur skulle du då vara?

-Oj, haha. Vilken kul fråga! Jag tror att jag- fast det låter ju jättetråkigt..? Men typ en hund? En sån hund i en familj, för dom verkar alltid bli omhändertagna. Fast nu kommer jag på att det finns ju dom som inte alls blir det och kanske inte mår så bra, men dom jag känner-.

Hon avbryter sig själv och skrattar.

-Varför övertänker jag den här frågan? Som om jag faktiskt ska bli ett djur på riktigt och nu måste bestämma mig, haha.

Skulle du vara en stor eller liten hund?

-En stor! En jättestor. En lycklig, stor hund.

Skrivet av Tuva Gollmer

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s